På den nya vägen för lärande

av Tom Tiller, professor i praktisk pedagogik

På den nya vägen för lärande

Nedan återfinns ett utdrag ur boken Aktionslärande. Forskande partnerskap i skolan, Tom Tiller, Runa Förlag 1999.

Framtidens kvalifikationskrav består bland annat av ingredienser som förståelse, kommunikation, empati, samarbete, flexibilitet, helhetssyn, öppenhet och motivation. Dessa krav måste utvecklas genom livet i hemmet, i närmiljön, i förskolan, i skolan och i yrket. Skolan har en allt mer dominerande plats i den här bilden. Skoltiden är lång, i realiteten har den obligatoriska blivit tretton år. Skolan ska ta vid där hemmen och förskolan har startat. Skolan ska lägga den viktiga grunden för att man ska kunna möta och behärska de krav som framtiden ställer.

Skolan ska stå i centrum när den nya vägen för lärande ska byggas. För en ny väg måste stakas ut, en ny kurs måste tas ut för skola och utbildning. Framtidens krav kan inte fyllas om skolan fortsätter som nu. Det måste till radikala förändringar, både till innehåll och form. Vi kan inte vänta på en ny generation med att omforma läroplanernas mål till realiteter. Skolan befinner sig utan tvivel i djup kris. Den har kommit i otakt med utvecklingen.

Man har satsat alltför lite på att stärka skolan. Den bristande omsorgen om den viktigaste samhällsinstitutionen håller på att få katastrofala följder. Det mest kritiska tecknet är att duktiga lärare lämnar skeppet, att de som söker sig till läraryrket är få och att många nyutbildade aldrig börjar en lärartjänst. Andra kristecken är det måttliga intresset för skolledartjänster. Det borde vara ett av de mest spännande ledarjobben i samhället. Så är det långt ifrån.

Andra allvarliga tecken är den ensidiga fokuseringen på den kognitiva, dvs. den intellektuella dimensionen – fokuseringen på en snävare del av kunskapen. Barn och unga möter en rad hinder, där de inte får en chans att utveckla det som de är bra på. De tvingas in i den undervisning som samhället anser vara den viktiga grunden för livslångt lärande. De lär sig inte så mycket som de blir undervisade. De lär sig en hel del om saker men inte så mycket i eller genom praktisk erfarenhet. Alltför många av våra ungdomar suckar och stönar över att bli piskade till lärande. De lockas inte med glädjens och motivationens morötter. Det blir som med hästen: Du kan leda den till floden men inte tvinga den att dricka – den måste dricka själv.