Lärande samtal

Samtal för förändring av perspektiv
av Ulla Kindenberg (baserad på en artikel av Lena Wilhelmson)

De problem som blev synliga löstes inte men ändå hände mycket kring ett skolmatsalsbord en junikväll då fem kvinnor samtalade om förändringar i barnomsorgen. De fem var en barnomsorgschef, en politiker, en tjänsteman, en förälder och en förskollärare som inbjudits av Lena Wilhelmson, fil.dr i pedagogik, som arbetade med en avhandling om samtal och lärande.

Hur blev kvinnornas olika perspektiv utifrån deras skilda roller tydliga? Förändrades perspektiven under samtalet och i så fall varför? Kunde de lyssna till varandra, ta till sig vad de hörde och se de ämnen som togs upp ur fler perspektiv än det egna? Det var några frågor Lena Wilhelmson ville ha svar på och skrivit om i artikeln “Samtal för förändring av perspektiv eller Föräldrar måste ta större ansvar”.

Utifrån skilda roller, intressen och livssituationer har vi olika perspektiv på samma företeelser, förhåller oss olika till dem och beskriver dem olika. Vi formulerar våra “sanningar”, målar upp bilder som bygger på våra olika erfarenheter, kunskaper och upplevelser. Tillsammans kan dessa olikheter leda till att de som samtalar vidgar sitt perspektiv, breddar sitt aspektseende. Man får distans till det egna perspektivet och kan närma sig andras. Gränser kan överskridas, förståelse kan skapas och en förändring kan ske.

En förändring är dock inte självklar därför att människor med olika positioner och olika synsätt samtalar. Om en sanning dominerar eller om flera deltagare har mycket lika perspektiv så kan det som avviker ha svårt att tränga igenom. Då uppstår ingen dynamik, inga perspektiv förskjuts, gränser överskrids inte och inga förändringar sker.

Vid de fem kvinnornas barnomsorgssamtal var det först mot slutet när många samtalstrådar hunnit bilda en brokig samtalsväv som en påtaglig förändring i perspektiv skedde.

När samtalet kom in på “föräldraansvar” och “föräldramedverkan” talade politikern, tjänstemannen, personalen och chefen med inifrånperspektiv om krav på föräldrar eller om föräldrars krav på barnomsorgen. Föräldern försökte med sitt “utifrånperspektiv” utveckla en aspekt som kändes viktig för henne, nämligen ett arbetsliv med förståelse för barnomsorgens krav på föräldraansvar. I det skedet hade gruppen svårigheter att förstå förälderns perspektiv.

Först när gruppen på slutet skulle enas om “hinder” för föräldramedverkan/föräldraansvar lyckades föräldern göra sin bild tydlig- att det är ett problem att få arbetsgivarens förståelse för barnomsorgens krav. Chefen skiftade till förälderns perspektiv och bäddade för en gemensam uppfattning där hela gruppen insåg att “föräldraansvar” inbegrep både föräldrars engagemang och samhälleliga hinder. Gruppen tog till sig förälderns synpunkter och började tala om tänkbara lösningar.

Man löste dock inga problem den där kvällen. Däremot ledde samtalet till att den barnomsorgsverklighet som hade fem olika perspektiv blev mer komplex. Kvinnorna fick större förståelse för varandras “verkligheter”. Perspektiven överskreds och tillsammans såg man saker som ingen sett från början. Aspektseendet hade breddats.

Samtal som förändrar perspektiv kan vara svåra. Det krävs att den som har makten i samtalet vågar släppa sin makt och kontroll. En underordnad med mindre vana att hävda sina sanningar måste lära sig att göra det, att lyssna och hålla fast vid det egna perspektivet och samtidigt utveckla det.

En grupp som lyckats överskrida perspektiv har skapat något nytt, lyft blicken tillsammans och sett fler sanningar än den egna. Man ser de problem som kan uppstå i det nya och kan börja söka lösningar.

Om lärande i verksamhetsanknutna samtal
av Monica Bjerlöv, Arbete och Hälsa 1999:1

Om lärande i verksamhetsanknutna samtal

Vi är många som i vår yrkesverksamhet går på möten. Mötesverksamheten inom en arbetsplats är en del av organisationsstrukturen. Möten finns där som informationstillfällen, samordnande faktor eller som faktiska besluts- och diskussionssammanhang. Men som Bormann (1983) uttrycker det:

"Much of what happens in organizations to individuals, formal units, and
informal groups is chaotic. As members go about their business
communicating to set and achieve goals, organize themselves into
cohesive units, and establish social ties or group identities, they often find
theire here-and-now experiences confusing" (op.cit, s 105).

Visst förs också samtal som ger förutsättningar för lärande och utveckling för såväl individen som verksamheten och organisationen. Ett spontant oplanerat lärande som en biprodukt medan vi sysslar med annat. Det sker ett lärande mellan människor. Vi utgör i varierande omfattning varandras meningssammanhang. En arbetsgrupp, en familj, en kamratkrets består av individer som har gemensamma, privata och tillgängliga meningsstrukturer (Dixon, 1994).

Den specifika utgångspunkten för studien är de samtal om arbetsmötena mellan tio medarbetare vid en statlig myndighet och mig under hösten 1992. Varje ordinarie arbetsmöte avslutades med upp till en timmes eftersamtal om hur mötena gestaltat sig och hur deltagarna uppfattade kommunikationen mellan sig. Min forskningsfråga lyder:

Hur kan lärandet mellan deltagare i verksamhetsanknutna samtal förstås och begripliggöras?