Doktorandprojekt Tema Skolliv

Här finns information om de forskningsprojekt som doktorander inom Arbetslivsinstitutets Tema Skolliv genomfört. Informationen finns i form av presentationer av doktoranderna och deras avhandlingsinnehåll samt i form av intervjuer.

Ny avhandling

Ännu en av tidigare Arbetslivsinstitutets doktorander har disputerat. Den 17 oktober lade Yvonne Lindholm fram sin avhandling Mötesplats skolutveckling. Om hur samverkan med forskare kan bidra till att utveckla pedagogers kompetens att bedriva utvecklingsarbete. Disputationen ägde rum vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.                     

Fyra fall av samverkan

I ett press meddelande från Stockholms universitet framgår att fyra konkreta fall av samverkan har studerats, nämligen kurser i aktionsforskning/aktionslärande, en lärakademi, forskningscirklar och ett forskande partnerskap. Resultaten visar hur samverkan mellan pedagoger och forskare skapar nya arenor för reflektion och lärande och förutsättningar för ett mer systematiskt utvecklingsarbete. Forskarnas viktigaste bidrag till skolans utveckling tycks dock vara att – genom dialog och reflektion – hjälpa till att öka pedagogers uppmärksamhet och att lyfta tänkande och resonemang till högre abstraktionsnivåer, vilket underlättar ifrågasättande och förändring av den befintliga verksamheten.

Faktorer av betydelse

I avhandlingen redovisas också en rad olika faktorer som har betydelse för att samverkan mellan forskare och pedagoger faktiskt resulterar i en utveckling.

– En viktig faktor är exempelvis att båda parter måste uppleva en fråga som viktig att samverka kring. En annan är att samverkan är långsiktig. Dessutom måste forskare och pedagoger känna tillit till och respekt för varandra och varandras kunnande och erfarenheter, berättar Yvonne Lindholm.

Hon lyfter också fram ”skvadern”, en erfaren pedagog som både lätt kan lyfta och betrakta såväl sig själv, sitt eget agerande och verksamheten i ett uppifrånperspektiv och som samtidigt har fötterna på jorden i den dagliga skolverksamheten. Skvadern tycks bland annat fungera som en brobyggare mellan forskaren och kollegorna.

Maktfrågor, forskarrollen och etik

I avhandlingen diskuteras också maktfrågor, forskarnas roll som handledare och de etiska problem det kan medföra att bedriva forskning parallellt med handledning. Även riskerna med pedagogers nyttotänkande kring forskning lyfts fram.

Samverkan med såväl forskare som kollegor med likartat intresse för utveckling, tycks för många ha inneburit både en personlig och yrkesmässig utvecklig. För pedagogernas del tycks det ha bidragit till ny energi och ett ökat intresse för forskning och för fortsatt utvecklingsarbete.

 Hela avhandlingen

Intervju med Sofia Persson

Läraryrket genom 200 år

I sin avhandling ”Läraryrkets uppkomst och förändring” analyserar Sofia Persson hur läraryrket har förändrats de senaste 200 åren.
- Läraryrkets utveckling har varit mycket tids- och samhällsbunden. Den är som ett nyckelhål genom vilket du kan se samhällsutvecklingen tydligt, säger hon.

Hennes ämnesval styrdes delvis av vad hon själv mötte som nyutexaminerad grundskollärare i både Trollhättan och Arlöv i mitten av 90-talet. Det hon mötte var en snabb omstrukturering av skolan, med decentralisering, omorganisation av lärare i arbetslag och med individuell lönesättning.

Inte riktigt med på tåget

- Jag upplevde att lärarna själva inte var riktigt med på tåget. Det var turbulent i kollegierna. Så jag började fundera på vilken kraft lärare själva utgör när det gäller att vara med och utforma den verksamhet de bedriver, säger Sofia Persson som tidigare i vår lade fram sin avhandling vid sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Hon har även ingått i Arbetslivsinstitutets forskarskola Skolliv.
Det hon har undersökt i avhandlingen är hur lärarnas arbetsvillkor har förändrats sedan början av 1800-talet. Hennes fokus ligger på tre viktiga händelser: uppkomsten av folkskolan och folkskolläraryrket på 1840-talet, införandet av den centraliserade grundskolan och grundskolläraryrket på 1960-talet och decentraliseringen av grundskolan och det diversifierade grundskolläraryrket på 1990-talet.
Avhandlingen bygger på tidigare forskning samt minnesskrifter och tidningar från olika lärarförbund.

Från början ett yrke för män.

Materialet visar hur folkskolläraryrket gick från att vara ett yrke för män, till att allt fler kvinnor utövade det. Historiskt fungerade läraryrket både som en plattform för manliga klassresenärer och för kvinnor från mer borgerlig familjebakgrund.
Lärarna och lärarinnorna agerade gemensamt i föreningen Sveriges allmänna folkskollärarförening för att driva igenom folkskolan som en statligt reglerad skola för alla elever. Det var ett projekt som bottnade i ett socialt och pedagogiskt engagemang, men också i en önskan om att förbättra de egna arbetsvillkoren och utöka den egna arbetsmarknaden. Samarbetet inom lärarkåren var inte friktionsfritt. Kvinnor och män hade olika löner och skilda möjligheter att göra karriär och söka tjänster. Den omständigheten motiverade folkskollärarinnorna att bilda ett eget lärarinneförbund för att verka för jämställda villkor i yrket.

Konflikter mellan olika lärargrupper.

Även de manliga folkskollärarna och småskollärarinnorna hade egna organisationer. Hela första halvan av 1900-talet innebar återkommande konflikter mellan de olika folkskollärargrupperna, konflikter som bland annat bottnade i skilda arbetsvillkor för kvinnor och män.
I samband med införandet av grundskolan och centraliseringen av kontakterna mellan arbetsgivare och fackförbund närmade sig de olika folkskollärarförbunden varandra och bildade Sveriges Lärarförbund, föregångaren till Lärarförbundet.
Friktionerna mellan Sveriges Lärarförbund och Lärarnas Riksförbund var påtagliga. Men sedan kontakterna mellan arbetsmarknadens parter på nytt decentraliserades under 1990-talet har förutsättningarna för kollektiva förhandlingar och avtal försvagats, vilket har stärkt både Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds professionella profil. Det senare har inneburit samarbete mellan förbunden i frågan om inrättande av en lärarauktorisation och utveckling av gemensamma yrkesetiska riktlinjer.
Dessutom har införandet av individuell lönesättning bidragit till ökat fokus på lärares individuella projekt och kompetens till skillnad från de kollektiva lösningar som förbunden

Och liknelsen med nyckelhålet

- Exempelvis processerna på 90-talet är ju en yttring av större samhällsprocesser som nyliberalism, marknadisering och individualisering och valfrihet som ledord. När jag gick i skolan och när jag började lärarutbildningen fanns istället en annan värdegrund som en skola för alla, integrering och jämlikhet i betydelsen likhet, säger Sofia Persson.
- Samhällstransformationerna manifesteras tydligt i skolan och i läraryrket. Vid politiska förändringar är det läraryrket och skolan man går in i och förändrar och omorganiserar. Skälet är ju att det bland annat är i skolan det nya samhället ska formas. Annars hade ju inte politikerna så flitigt varit inne och pillat just i skolan, säger hon.

Avhandlingens fullständiga titel: ”Läraryrkets uppkomst och förändring: en sociologisk studie av lärares villkor, organisering och yrkesprojekt inom den grundläggande utbildningen i Sverige ca. 1800-2000”.
Avhandlingsförfattare: Sofia Persson, tel: 031- 786 58 27(arb.)
e-post: Sofia.Persson@Sociology.gu.se
 

Intervju med Eli Moksnes Furu

Reflektion gav pedagogiska rösten åter

Hur kan lärare stärka sin pedagogiska röst och hur de kan bli myndiggjorda i sitt arbete?
Reflektion tillsammans med kollegor är en väg, visar Eli Moksnes Furu i sin avhandling ”Rak lærerrygg. Aksjonslæring i skolen”.
Hon är en av de doktorander som har ing. ått i den forskarskola som Arbetslivsinstitutet har drivit på tema Skolliv.

När vi träffas i oktober är Eli Moksnes Furu i Göteborg för att medverka på den tredje årliga Aktionsforskningskonferensen där hundratalet verksamma pedagoger och aktionsforskare från Sverige, Norge, Island och Finland möts.
Vid studier i aktionslärande utgår lärarna från idén att för att förbättra praktiken eller en aspekt av praktiken måste problemet först identifieras. Det handlar sedan om att planera och om att iscensätta en handling, följa processen och reflektera över vad som sker, något som Eli Moksnes Furu har gjort i sin avhandling.
Hon har arbetat som lärare och skolledare och är anställd på lärarutbildningen vid Tromsö universitet.
- När lärarna själva ställer frågan till sin egen praxis betyder det att läraren själv bestämmer vad som ska göras, från planläggningen till genomförandet och insamlandet av dokumentation.
Hon är fascinerad av vad som får lärare att växa i sitt yrke och av hur lärarna kan lära och utveckla sin pedagogik utifrån mötet med eleverna.
- Att förstå vad som behövs för att lärare ska utveckla sin praxis har alltid intresserat mig både som lärare och sedan som skolledare och pedagogisk ledare, säger Eli Moksnes Furu.
Intresset för ämnet väcktes under hennes arbete på Universitetet i Tromsö med en grupp skolledare i regionen.
Det skedde i läget när skolledarna kom tillbaka till fortbildningskursen på universitetet för att berätta hur de lyckats med arbetet att planera och genomföra skolutveckling, med att få sina egna lärare att arbeta med elevers lärande.
- Vid det seminariet skapades ett engagemang som var oerhört stort. Skolledarna satt plötsligt och diskuerade med röda kinder. Jag insåg att här fanns något att undersöka, säger Eli Moksnes Furu.
Några år senare fick hon chansen efter en förfrågan från tre svenska kommuner till Universitetet i Tromsö. Hon ledde därför på uppdrag en fortbildning i aktionslärande. Det är också skälet till att avhandlingen grundar sig på vad som sker under aktionslärande i en grupp på 24 svenska lärare och förskollärare.
- Det handlar om ett kognitivt och emotionellt spel i gruppen. Just att få möta andra och diskutera de egna erfarenheterna, få stöd, prata teori, dela ett språk och ha möjlighet att ställa kritiska frågor är något som många lärare verkar sakna i sin vardag.
I avhandlingen lyfter hon fram lärarnas pedagogiska röster och visar vad som väcker känslan av stolthet och professionalism. Det handlar också om vad som kan ske i mötet mellan forskning och praktik och om lärare som utvecklar lärarkraft genom reflektion tillsammans med kollegor
En av överraskningarna i arbetet med avhandlingen var att de deltagande lärarna genom att delta i den nämnda fortbildningen anser sig ha fått en legitimitet till att ändra den egna undervisningen, något som kvarstod även lång tid efter studien.
När lärarna fick möjlighet att arbeta med sin egen undervisning, fick handledning från universitetet och fick möjlighet att utveckla sina tankar fick de lärarkraft och just ”rak lärarrygg”.
- Det tog sig olika uttryck, säger Eli Moksnes Furu.
- De fick innovationskraft när de blev upptagna av att förändra sin egen undervisning. De fick spridningskraft när de ville förmedla sitt arbetssätt till andra. De fick argumentationskraft när de lärde sig försvara och formulera sina idéer eftersom de fick många frågor. Lärarna i studien fick helt enkelt sin pedagogiska röst tillbaka.

Till avhandlingen

I november 2006 kom ännu en bok från Tema Skolans arbetsliv. Den heter Skolliv – om skolan som arbetsplats och tonvikten ligger på det arbete som bedrivits av de åtta doktoranderna i Temats forskarskola. Den ger också exempel på annan forskning inom Temat – alltifrån verbalt våld och systematiskt arbetsmiljöarbete till bullerbekämpning och lärarstrategier för hälsa och välbefinnande.  Den innehåller även en tillbakablick på Skollivs åtta verksamhetsår och ett kapitel om förutsättningarna och villkoren för forskning om skolans arbetsmiljö och om skolan som arbetsplats. Den här artikeln tar upp de åtta doktorandernas arbeten.

Bredd, djup och skiftande bakgrunder

Bredd och djup är kanske de ord som bäst sammanfattar den forskning som Skollivs doktorander arbetat med sedan år 2000. Tre av dem blir klara under 2006, de övriga under 2007 eller 2008. De åtta har mycket olika bakgrund och inriktning, vad gäller tidigare examina och arbeten och deras forskningsfrågor spänner över ett brett fält.

Ditte Eile som är den enda av de åtta i Forskarskolan som skriver sin avhandling på engelska har valt att fördjupa sig i ickeverbal interaktion. Det hon vill göra är att beskriva vad som egentligen händer i sådan interaktion mellan lärare och elever.
Som en del av arbetet följde hon åtta lärare och en gymnasieklass under ett läsår och skriver om vad hon då såg och hörde. Vad är det till exempel som sker när allt fungerar för läraren under ena lektionen medan allt går snett lektionen därefter? Varför får vissa lärare gensvar hos eleverna omedelbart, andra aldrig? Enligt Ditte Eile handlar det bland annat om ett samspel mellan individer genom blickar, miner, leenden och rörelser.

Som individer påverkar vi hela tiden varandra i omedvetna processer som vi deltar i hela tiden utan att se eller tänka på det. Ju mer vi lär oss om hur dessa processer fungerar, desto större möjligheter har vi att förstå varför stämningen i en grupp blev på det ena eller andra sättet, menar hon. Det är helt enkelt ett slags livskunskap som alla kan ha nytta av. Det är ju inte bara i skolan vi påverkar varandra med det vi säger och uttrycker på andra sätt än med ord. Det gör vi i de flesta sammanhang där människor möts, där man arbetar med människor och med att föra ut budskap. Ytterst handlar det om att alla vill bli förstådda på rätt sätt och nå fram med det vi vill ha sagt utan missförstånd.

Eli Moksnes Furu som förutom att hon ingår i Forskarskolan är anställd på lärarutbildningen vid Tromsö universitet skriver om lärares växande i sin avhandling "Rak lärarrygg – aktionslärande i skolan" där aktionslärande är ett centralt begrepp. Hon vill lyfta fram lärarnas pedagogiska röster och visa vad som väcker känslan av stolthet och professionalism. Det handlar också om vad som kan ske i mötet mellan forskning och praktik och om lärare som utvecklar lärarkraft genom reflektion tillsammans med kollegor.

Att Eli Furus avhandling handlar om hur lärare kan stärka sin pedagogiska röst och hur de kan bli myndiggjorda i sitt arbete är ingen slump. Hon har länge varit fascinerad av vad som får lärare att växa i sitt yrke och av hur lärarna kan lära och utveckla sin pedagogik utifrån mötet med eleverna, säger hon.
- Att förstå vad som behövs för att lärare ska utveckla sin praxis har alltid intresserat mig både som lärare, och sedan som skolledare och pedagogisk ledare.

Johan Hofvendahl som disputerade i mars 2006, skrev om något av det vanligaste som finns i Sverige. Det handlar om skolans utvecklingssamtal, Sveriges vanligaste institutionella samtal som varje år genomförs mer än två och en halv miljoner gånger och tar ungefär tretton och en halv arbetsvecka i anspråk på en medelstor skola. Det är vad som händer under dessa samtal och i dess olika faser bakom lyckta dörrar som hans avhandling handlar om. Han konstaterar bland annat att det egentligen inte finns någon utbildning för blivande lärare om denna stora arbetsuppgift som de kommer att utföra så många gånger. Kollegor diskuterar inte heller så mycket med varandra och det finns sällan gemensamma rutiner som man pratat sig fram till. Det borde det finnas, tycker han:
- På en vanlig skola kan det finnas mellan 200 och 300 års samlad erfarenhet av utvecklingssamtal. Tänk om man kunde använda sig mer av dessa kunskapsbanker.

• I april 2006 intervjuades Johan om avhandlingen som har titeln "Riskabla samtal - om strategier när lärare, elever och föräldrar samtalar".

Joakim Landahl har ett historiskt perspektiv i avhandlingen "Auktoritet och ansvar - lärares fostrans- och omsorgsarbete i historisk belysning" som man kan beskriva som en "professionshistoria om lärarens möte med den lidande och den normbrytande eleven". Han skildrar hur skolans syn på lärarens roll som fostrare och omsorgsgivare sett ut och förändrats under 1900-talet och fram till våra dagar. Hans perspektiv är relationen mellan lärare och elev, det vill säga den sociala dimensionen i lärarnas arbete. Idén till ämnet fick han bland annat när han läste en intervjustudie från slutet av 90-talet om förändringar i lärarnas yrke och en samling av lärares yrkesminnen. Det väckte hans lust att ta reda på mer om lärare, omsorg och fostran. Om att bekämpa normbrott och att främja moral och gott uppförande.
Han hoppas avhandlingen ska bidra till den aktuella diskussionen om ordning och disciplin i skolan. Han tycker att diskussionerna är lite populistiska och förenklade idag och tror att ett historiskt perspektiv skulle kunna vara intressant.

Joakim disputerade fredagen den 24 november 2006 med sin avhandling "Auktoritet och ansvar".

Yvonne Lindholm började sin akademiska karriär efter många år i privat och offentlig tjänst. Hon tycker forskartiden hittills varit något av det mest spännande hon gett sig in i.
– Det är en form av utmaningar och möten med själsfränder som jag inte upplevt tidigare i mitt långa arbetsliv.
Hennes ämne är möten mellan forskare och praktiker, i detta fall lärare och skolledare, där det gemensamma syftet är att åstadkomma skolutveckling. Hon hoppas kunna bidra till mer eftertanke när skolor står inför utvecklings- och förändringsprojekt i samarbete med forskare. För med hjälp av andras erfarenheter kan onödiga misstag och omöjliga förväntningar undvikas. Hon säger att ett av skälen till valet av forskningsämne var att hon ville tränga bakom retoriken. Den som man hittade i budgetskrivelser, forskningspropositioner och uttalanden från den nationella nivån.
— Jag blev fundersam över alla stora ord om att lärare skulle forska och om att forskare skulle ut och möta skolans verklighet. Lärarna skulle forskningsanknytas. Vad menade politikerna egentligen att mötet skulle medföra, för skolan och dess utveckling? För lärare och skolledarna själva? För forskarna? Jag blev nyfiken och ville ta reda på mer.

När Christian Lundahl, som disputerade i oktober 2006, ska svara kort på frågan vad hans avhandling "Viljan att veta vad andra vet" handlar om, säger han att det är "kunskapsbedömningens historia ur ett användningsperspektiv". Han har alltså sett på hur skolan genom historien mätt och bedömt barns prestationer, hur metoden för detta formats och förändrats och vilken makt läraren haft över bedömningen. Hur elever ska bedömas är en fråga som varit aktuell i flera hundra år fast med olika infallsvinklar, och den har drivits med skiftande kraft av lärarna. Men idag drivs den inte mycket, tycker Christian Lundahl. Han saknar en lärarprofessionell diskussion om makten över kunskapsbedömningen och funderar över varför lärarna idag inte driver bedömningsfrågan med samma kraft som man gjorde för några decennier sedan. Utifrån sin professionella erfarenhet och kompetens borde lärarkåren diskutera mycket mer om hur barn- och ungdomsskolan kan utveckla sina kunskapsbedömningar.
Han vill gärna bidra till en sådan diskussion. Avhandlingen tror han kan hjälpa lärare att spegla sig i det förflutna och få ett historiskt perspektiv på ett gammalt problem. Det kan vara utgångspunkt för att reflektera över hur de kan stärka sin kompetens.

I november intervjuades Christian om avhandlingen som har titeln "Viljan att veta vad andra vet - Kunskapsbedömning i tidigmodern, modern och senmodern skola"

Sofia Perssons avhandling handlar om hur läraryrket påverkas av förändringar i samhället och i utbildningssystemet och hon hoppas att den ska bidra till förståelse om varför skolan ser ut som den gör idag. Frågorna hon tar upp är bland annat vilken roll lärarna spelar vid förändringarna. Har de agerat tillsammans och gjort sina röster hörda eller har de körts över av samhälleliga intressen? Hon tar upp tre tidsperioder med genomgripande förändringar av den grundläggande utbildningen och skriver om hur det har påverkat lärarnas yrkesidentitet. Det är 1840-talet då folkskolan beslutades, det är 1960-talet med grundskolan och det är 1990-talet och decentraliseringsreformen
– Jag vill sätta in skolan i ett samhällsperspektiv, säger hon. Skolan är en ideologisk "hetpotatis" där alla vill vara med och pilla. När det kommer nya starka drömmar, visioner och föreställningar så är det i skolan man vill in och förändra. Man vill driva samhället genom skolan, så jag vill tydliggöra hur skolan hör ihop med samhällsförändringar som ett politiskt, samhälleligt och professionellt projekt.

När nationella politiska visioner ska omsättas i kommunal praktik blir det aldrig som politikerna tänkt sig. Vad händer på vägen? Varför blir det så olika resultat trots att alla berörda gör precis som lagstiftarna sagt att de ska göra? Och vilken betydelse har förflutenhetens iscensatta politik för framtidens? Det är några av de frågor Pia Skott söker svar på i sin avhandling om den statliga styrningen av skolan. Som konkret exempel valde hon att följa hanteringen av det individuella gymnasieprogrammet som infördes i samband med gymnasiereformen 1990 och omprövades ett decennium senare.

I grunden ligger hennes egna erfarenheter, som gymnasielärare i södra Storstockholm i mitten av 90-talet och senare som aktiv på två politiska arenor. Hon kände både frustration och misslyckande redan efter det första året som gymnasielärare. För som lärare i den nya gymnasieskola som höll på att sjösättas kände hon ansvaret tungt att göra sitt för att förverkliga den politiska visionen om en gymnasieskola för alla.
— Det var ju ytterst vi, som stod med eleverna i klassrummen, som skulle omsätta visionen i praktiken.

Text: Ulla Kindenberg
Foto: Denny Lorentzen

Tema Skollivs övriga forskningsprojekt

Ett forskande partnerskap - i praksis
Doktorand: Eli Moksnes Furu
Vetenskaplig ledare: Tom Tiller, Professor i praktisk pedagogik, Tromsö universitet

2006-12-15