Psykologen som utvecklare av skolorganisationen

av Sven-Göran Servais, 1999

Rapporten är ett utdrag ur doktorsavhandlingen och innehåller följande:

• Kapitel 4 - En skola för alla. En övertygandestrategi vid lokalt utvecklingsarbete. Åren 1983-93. Tillvägagångssätt och forskningsmetod.
• Kapitel 5 - En skola för alla. Konfliktmönster.
• Kapitel 6 - En skola för alla. Institutionalisering.

Nedan återfinns inledningen till kapitel 4. Vill du ha hela rapporten, ladda ner den här:

Hela rapporten (Pdf).

Kapitel 4 - En skola för alla. En övertygandestrategi vid lokalt utvecklingsarbete. Åren 1983-93. Tillvägagångssätt och forskningsmetod.

Inledning
I följande tre kapitel kommer erfarenheter från ett utvecklingsarbete av elevvården inom en kommun under åren 1983-93 att beskrivas. Utvecklingsarbetet syftade till att utveckla grundskolan så att den på ett bättre sätt än tidigare skulle motsvara beteckningarna "en decentraliserad målstyrd skola" och "en skola för alla", två nyckelbegrepp i skoldebatten under 80-talet. I det här kapitlet beskrivs utvecklingsarbetets uppläggning och den forskningsmetod som användes. I nästa kapitel diskuteras det konfliktmönster som uppstod i samband med utvecklingsarbetet. I kap 6 redogörs för hur utvecklingsarbetet institutionaliserats.

Utvecklingsarbetet styrdes av en bestämd uppfattning om hur elevvård borde bedrivas. Ett citat från elevvårdsutredningen i Luleå kommun, 1975, visar på grunden i denna uppfattning.

"Ofta möter man den uppfattningen att när något inte fungerar i skolan, då skall problemet lösas genom att anställa mer personal. Till en viss gräns är detta riktigt, men väsentligt är att märka, att alla som arbetar i skolan även är beroende av andra miljöfaktorer. Om en person exempelvis blir förgiftad på sin arbetsplats får han behandling tills han är frisk. Sänds han då tillbaka till samma lokal utan att orsakerna till förgiftningen är åtgärdad blir han givetvis sjuk igen. Samma sak gäller för våra elever. Om man konstaterar att det är något i miljön som orsakar en elevs oro eller problem räcker det inte att behandla eleven, även miljön måste förändras, innan eleven kan hjälpas”.

Den förebyggande elevvården skulle således betonas, vilket innebar att utveckla en organisation som underlättade för skolpersonal att arbeta enligt intentionerna i Lgr 80 samt ge personal adekvat fortbildning/utbildning.

1976 kom skolöverstyrelsens rapport om skolpsykologisk verksamhet enligt vilken skolpsykologiskt arbete skulle bygga på tre innehållsdimensioner: terapeutiskt arbete, pedagogiskt arbete och organisationsutvecklande arbete. Min uppfattning var att det organisationsutvecklande arbetet var den viktigaste delen av den skolpsykologiska verksamheten inom en kommun och jag hade själv erfarenhet av att leda en skolpsykologisk verksamhet med denna inriktning (Servais, 1983). Till en början var jag intresserad av systemteoretiska organisationsmodeller (Servais, 1982), men vid en konferens om organisationspsykologi blev jag påverkad av Gunnar Bergs rationalistiska utgångspunkt för att förstå och utveckla skolorganisationen (Berg, 1982) och då jag 1983, av skolstyrelsens ordförande i en socialdemokratiskt styrd kommun, blev ombedd att bidra till utvecklingen av skolverksamheten inom kommunen var den rationalistiska teorin en naturlig bas för arbetet, även om jag vid denna tidpunkt också var påverkad av socialpsykologiska forskningsrön (Moxnes, 1981).