Vad händer med den akademiska kollegialiteten?

Som nu alla borde ha kännedom om har rektor Pam Fredman initierat en organisationsförändring vid Göteborgs universitet som planeras att sjösättas 2012. Hur den nya organisationen ska se ut kommer vi efter en intensiv utredningshöst att få besked om i slutet av 2010. Bakgrunden till rektors initiativ står att finna i att ett antal olika interna men också externa utredningar pekar på att den grundläggande organisationsstrukturen vid Göteborgs universitet har brister som motverkar målet att skapa goda villkor för forskning och utbildning av hög internationell klass.

Det handlar om att universitetets stora bredd tas dåligt till vara på grund av olika administrativa hinder, att den decentraliserade organisationen med tiden har medfört stora fakultetsskillnader som i sin tur gör att universitetet har svårt att fungera som en myndighet samt att utvecklingen av de tre nivåerna – institution, fakultet och universitetsgemensam verksamhet – har skapat oklarheter i rollfördelningen och sannolikt lett till onödigt dubbelarbete. Rektor är tydlig med att den nuvarande organisationen inte är ändamålsenlig och därför behöver göras om. Ett viktigt inspel i rektors ställningstagande är riksdagsbeslutet om ökad autonomi för universitet och högskolor som ska gälla från 2011, vilket innebär en ökad frihet för lärosätet att utforma den interna organisationen efter verksamhetens behov.

I samband med omorganisationer bör alltid maktbegreppet uppmärksammasDet finns mycket att diskutera kring rektors initiativ. Låt mig vid detta tillfälle kommentera makt och akademisk kollegialitet. I UFN-NYTT den 30 april diskuterade jag innebörden i makt, ansvar och befogenheter. I samband med omorganisationer bör alltid maktbegreppet uppmärksammas – bland annat därför att omorganisationer handlar om att omorganisera maktfördelning. Makt ligger nära ansvar och befogenheter, vilket är en grundläggande dimension i alla frågor som rör hur en verksamhet utvecklas och hur en organisation utformas för att stödja verksamheten.

Under den gemensamma process vid Göteborgs universitet som nu startar måste vi uppmärksamma vad det innebär att institutionernas ansvar och befogenheter ska bli tydligare, vilket är en målsättning hos rektor. Hur kan ansvarsfördelningen och linjen rektor – dekan – prefekt utformas med färre fakulteter? Hur kommer inflytande, delaktighet och demokratiaspekter att behandlas? Vilka konsekvenser får en ökad centralisering vid Göteborgs universitet för den s k akademiska kollegialiteten? Förre rektorn vid Uppsala universitet Bo Sundqvist diskuterar i sin senaste bok Svenska universitet – lärdomsborgar eller politiska instrument innebörden i begreppet kollegialitet. Han menar att kollegialitet innebär ”uppskattningen av kollegan som en specialist man konsulterar, talar med, får kritik av och ger kritik till”. Genom samtal och aktivt lyssnande tar man del av varandras argument och är beredd att ändra åsikt om motparten har goda argument.

Vi behöver föra ett samtal om vad det innebär att styra i namn av akademisk kollegialitetAkademisk kollegialitet handlar om den kunskap med vilken man styr och leder den akademiska verksamheten. Kollegial styrning och ledning bygger på principen ”primus inter pares” (en av oss), vilket innebär att den utvalde, som förväntas ha legitimitet, ska företräda kollegernas syn; det vill säga vara ordningsman för sina kollegor. Om kollegialitetens inflytande inte garanteras, innebär det då att den akademiska friheten urholkas? Vi behöver föra ett samtal om vad det innebär att styra i namn av akademisk kollegialitet. Som jag ser det omgärdas uttrycket och företeelsen ofta av centrala honnörsord som frihet, autonomi, konsensus och kritisk kollegialitet. Om akademins nya honnörsord däremot blir kvalitet, effektivitet och starkt ledarskap – hur ska då akademisk kollegialitet definieras och hur ska den organiseras vid vårt universitet?