Att vara i mellanrum

I brytningstider – som till exempel mellan arbetsårets sista dagar och den annalkande semestern – inser jag och många andra betydelsen av mellanrum i tillvaron. I dessa mellanrum finns ett slags gränslöst utrymme där ingenting egentligen existerar. Här finner vi pauser i tillvaron där det mest oväntade kan ske och vi kan upptäcka det okända.

Ett mellanrum är också ett andrum mellan händelser. Ger vi oss tid till reflektion i mellanrummet öppnar vi samtidigt för att något ska kunna växa inom oss, likt det mellanrum mellan våra hjärtslag som fylls av en vibration och rörelse. I mellanrum, som mellan det jag gör och det jag inte gör, finns reflektionen.

Den engelske psykoanalytikern Donald Winnicott talar om ett rum som ligger mellan vår personlighet, vår fantasi och vår verklighet. I detta mellanrum föds leken som är nödvändig för livets existens, menar Winnicott. Den centrala aktiviteten i barns liv utgörs av leken. Den är då både specifik, kreativ och uppslukande. Det är i mellanrummet vi som homo ludens (den lekande människan) finner gläntor att växa i. Vi behöver dessa gläntor för att kunna leka, drömma och växa. Vi behöver mellanrummen, för där finner vi tystnad i en värld där röster och brus stör växandet.

Det är i långsamheten – och i mellanrummet – vi kan söka efter mening

Vi behöver också långtråkigheten för att uppleva att behovet av mening inte är tillfredsställt. Den norska filosofen Lars Svendsen skriver i sin mycket tänkvärda lilla bok Långtråkighetens filosofi att den moderna människan har tråkigt intill en gräns av total livsleda. ”Tidens tomhet i ledan är inte en tomhet på händelser, för det finns alltid något i denna tid, om det så bara är färgen på en tavla som håller på att torka. Tidens tomhet är en tomhet på mening.” Det råder ingen tvekan om att vi är skapade för mening, och vi kan därför inte leva våra liv utan ett visst innehåll som kan ge det mening.

Eftersom meningslösheten ofta är tråkig försöker vi fly från tråkigheten. Snarare borde vill tillåta oss att ha det långsamt eller tråkigt. Det är i långsamheten – och i mellanrummet – vi kan söka efter mening. Där råder ofta tystnaden. Men det är många som hävdar att den moderna människan har en oförmåga att stänga av. Är vi ständigt online förlorar vi vår förmåga att vila från världen; att erfara tystnaden. Vi tappar då meningen och därigenom oss själva som människor. Mellanrummet mellan arbete och vila är likt ett pulsslag; ett mellanrum mellan liv och död.

Saknades pauser skulle ingen förstå vad som sägs

Mellanrummet i tiden har ett alldeles eget värde. När vi talar, när orden lämnar oss, uppstår meningssammanhang och uttryck i mellanrummet – i pausen. Saknades pauser skulle ingen förstå vad som sägs. När pianot och cellon i Arvo Pärts komposition Alina ”talar med varandra” uppstår musiken mellan tonerna – i mellanrummen. Det är mellanrummen som skapar förutsättning för tonerna. Precis som i våra liv.

Låt mig avsluta med en strof i dikten Mellanrum av den finlandssvenska författaren Katarina Gäddnäs: ”Det är mellanrummet som är det viktiga i ikebana, liksom vid placeringen av stenarna i en zenträdgård, i prästgården är kallskafferiet mellanrummet.” (Ikebana kallas den traditionella japanska konsten att arrangera blommor.)

Nu kommer jag att vara i ett eget mellanrum; mellan tiden vid Göteborgs universitet och den annalkande tiden vid Högskolan Halmstad. Jag ska lyssna på tystnaden. Tack för den tid men också det rum som varit.

Mikael Alexandersson