Porträttet: Margreth Hill

Pedagog, lektor och cineast

Ålder: 65
Familj: Man, två barn, sex barnbarn.
Bor: i Vasastan
Intressen: Film, teater och musik, ”gärna på Nefertiti”.
Läser just nu: ”Att tro på mr Pip” av australiensaren Lloyd Jones.
Favoritforskare: Filosofen George Herbert Mead, nära vän och kollega med filosofen John Dewey i Chicago. Deras mål var att medverka till fungerande demokrati, där utbildningens roll och funktion är i fokus. Deras tankar är i stort sett ännu moderna.
Gläds över: Kulturupplevelser som en bra film eller teaterpjäs. Ett bra samtal eller ett bra möte med en annan människa är också något att bli glad över.
Upprörs av: Orättvisor, makt som används orättvist - i stort som i smått.

Hon skärskådar ungdomarna som inte hittar sin plats i gymnasieskolan.
Det är deras hinder som intresserar Margreth Hill.

Det är tio år sedan mitt första möte med Margreth Hill. Den gången gällde det hennes nyss framlagda doktorsavhandling och om hur både de studietrötta och de studiemotiverade på de yrkesförberedande gymnasieprogrammen kände sig lurade – av både skolan, arbetslivet och media.
Sedan dess löper den röda tråden vidare – i andras intervjuer av henne och i hennes egna artiklar och bokkapitel.

Nå språket

- Mitt intresse gäller i första hand dem som inte gillar skolan. Min grundföreställning är att alla kan skaffa sig ny kunskap och att alla kan lära sig i skolan. Men några upplever sig ha stora hinder och hindren är väldigt intressanta. Målet är att hjälpa dem som inte har den självklara tillhörigheten till skolan och att få dem att nå språket, som är legitimationen i så många sammanhang, säger Margreth Hill.
Vi träffas i hennes stilfulla tjänsterum högst upp i Pedagogen, hus Utsikten.
Hon ler ofta, talar ganska långsamt. Eller kanske är det eftertänksamt?

Bakåtsträvande perspektiv

- Det är inte rimligt att vi exempelvis accepterar att så många gymnasieelever mår dåligt nästan dagligen i tre år och får skrivet på näsan att de är misslyckade och borde ”skärpa sig”.
- När de här ungdomarna talar om skolan är deras perspektiv i grunden ofta bakåtsträvande , där de hårdraget tycker skolan är skit och att de hellre vill vara i verkstan. Men det skolförakt de uttrycker är ofta en felformulerad försvarsattityd.
Vägen fram, mot lärande och mänsklig utveckling, är att det sker i samspel med andra som respekterar, lyssnar utan facit och att det sker under trygga former.
- Eleverna ska inte känna sig utsatta eller påprackade någonting utan ska samtidigt kunna behålla sin livshållning.

Medelklasseleven norm

I en intervju i tidskriften Dagens Arbete säger Margreth Hill bland annat: ”Skolan är inte anpassad till olika ungdomskulturers syn på vad som är nyttigt och intressant”.
- Det är medelklasseleven som fortfarande är norm i gymnasieskolan, säger hon.
Första lärarjobbet fick Margreth Hill 1965, som lågstadielärare i Kyrkbyn på Hisingen. Några år tidigare hade hon flyttat från hemstaden Västerås till lärarutbildningen i Göteborg.
Mötet med den förste invandrareleven i skolan i Kyrkbyn, en turkisk pojke, fick betydelse.

Det är medelklasseleven som fortfarande är norm i gymnasieskolan

- Mötet med honom väckte mitt intresse för frågorna om språk, identitet och lärande.
I slutet av 70-talet tog Margreth Hill chansen att läsa pedagogik med så kallat B-avdrag.

Saknade vetenskapliga belägg

- Det hade att göra med mina funderingar om vad som fungerade eller vad som inte fungerade i undervisningen. Då hade jag stött på LTG-metoden, Läsa på talets grund, och det faktum att det också fanns en vetenskaplig uppbackning för metoden. Det var något jag hade saknat tidigare. Inte minst i det handledningsmaterial vi lärare fick fanns det inga vetenskapliga belägg för varför vi skulle använda vissa material.
En period på Grundvux tog vid för henne, först som lärare och sedan som skolledare.
1992 fick Margreth Hill ett uppdrag av Utbildningsförvaltningen att titta på utbildningssituationen för invandrarelever i Göteborg och deras gymnasieval.

Outtömlig kunskapskälla

- Jag intervjuade 16-17-åriga greker, turkar och italienare om deras planer, drömmar och erfarenheter. Det var väldigt givande. Att tala med ungdomar är något jag fortsatt med sedan dess. De har iakttagit skolan under tolv-tretton år och de är en outtömlig kunskapskälla. De har något att förmedla och är värda att lyssna på.
1992 sökte Margreth Hill även in på forskarutbildningen i Göteborg efter att ha läst ett par betyg svenskdidaktik på halvtid. Forskarsstudierna bedrev hon sedan vid sidan av jobbet.
- Tursamt kom jag med i ett forskningsprogram med pengar från Skolverket, om vilken kompetens ungdomar egentligen fick genom yrkesförberedande gymnasieutbildning.

Förstod inte poängen

Det arbetet låg till grund för doktorsavhandlingen 1998 som beskrev mötet med tre gymnasieklasser i Göteborg - en klass på livsmedelsprogrammet, en på industriprogrammet och en från en friskola med en kombination av industri-, el- och naturvetarprogrammet. Gemensamt var att de allra flesta eleverna inte förstod poängen med att de skulle läsa tre år av kärnämnen; att de inte såg nyttan av den teoretiska undervisningen här och nu; att de inte förstod resonemanget att Sverige behöver en högre utbildad arbetskraft när företagen samtidigt flyttar sin produktion till länder med sämre utbildad arbetskraft.
De tio åren efter avhandlingen har hon arbetat som lektor på institutionen för pedagogik och didaktik. Skolverksuppdragen har avlöst varandra.

Smältdegel eller krutdurk

Som exempelvis CIDREE, om barns upplevelse av lokal, regional och nationell tillhörighet och undervisning om demokrati, där Margreth Hill stod för den svenska delstudien. Eller i forskningsprojektet ”Gymnasieskolan som smältdegel eller krutdurk”, om hur etniska grupper och subkulturellt definierade grupper av ungdomar ser på sig själva och andra, och om hur de ser på saker som livskvalitet, samhälleliga normer, heder, lojalitet och arbete.
I nuläget är hon en av tre svenska forskare i EU-projektet YiPPEE, Young People from a Public Care Background: Pathways to Education in Europe. Projektets syfte är att uppmärksamma utbildningssituationen för ungdomar som varit placerade i fosterhem eller på institution.

Inte vika in klövarna

- Det visar sig att de ungdomarna ofta lämnar skolan tidigt och med låga betyg, säger Margreth Hill.
35 ungdomar intervjuas i projektet och av dem valda människor som varit viktiga för dem i deras respektive utbildningssituation. Ungdomar från fem kommuner ingår i studien.
Idag föreslås en ny gymnasieskola, 14 yrkesprogram, dessutom ett lärlingsprogram och fem högskoleförberedande program.
- Om de lyckas få arbetslivet att ta ett bra ansvar för yrkesutbildningen, så kan eleverna på yrkesprogrammen få den både djupa och aktuella kunskapen om yrket som de vill ha. Dessutom krävs en satsning på en bra yrkeslärarutbildning, säger Margreth Hill.
- Men man bör ändå inte vika in klövarna vad det gäller andra färdigheter som svenska och matematik. Alla kan nå målet, men inte på samma sätt och inte i samma takt.

Film i blick

Margreth Hill är en hängiven besökare på Göteborg Film Festival. Att kalla henne för ”cineast” tycker hon blir lite pretentiöst. Idag möter man henne med film i blick även inne på Pedagogen. Men då handlar det om att hon själv använder filmmediet i sin undervisning i vetenskaplig metod, på grundnivå och avancerad nivå. Flera av fakultetens seniora forskare har hon intervjuat och filmat inne i den så kallade studion som inretts två trappor ner från där vi sitter. Även introduktionen av kurslitteraturen inom ramen för lärarkursen LAU 680, på det korta lärarprogrammet, har hon varit med och filmat och den finns nu tillgänglig via webben för lärarstudenterna.

IT som komplement

- Det är ännu i sin linda. Det är egentligen en variant av samma sak som jag gjort hela tiden. Också den som tycker det är jobbigt med långa föreläsningar, eller vill kunna ta del av ett innehåll flera gånger och i sin egen takt, ska kunna få den möjligheten. Vi är några här som verkligen tror på den förstärkning och det komplement som IT kan vara, säger hon.
Hon kom sent in i akademin, säger sig inte ha eller ha haft någon akademisk karriär i sikte.
- Det som mest glädjer mig är att mina texter används så mycket idag, exempelvis i lärarutbildningen.

TORSTEN ARPI