Porträttet: Åke Ingerman

Ämnesdidaktiker, docent och dansant

Ålder: 35
Familj: Sambo Mia och två barn, Teo 3,5 år och Uno, 9 månader.
Bor: parhus i Örgryte
Intressen: Dans i många former, som jitterbugg, bugg, vals, tango och salsa. Curling och golf. Spelar trumpet. ”Men jag hinner inte med mina intressen just nu. Jobbet och familjen får all tid”.
Läser just nu: ”Snabbköpet Rastlös”, av Ivan Vladislavić, om en pensionerad telefonkatalogkorrekturläsare i Sydafrika. ”Democracy and Tehnology”, av Richard Sclove.
Förebilder bland forskare: Ference Marton för hans skarpa forskningsperspektiv under så lång tid, Roger Säljö för hans organisatoriska förmåga, Shirley Booth för hennes briljanta inspel och jämlika förhållningssätt, Mikael Alexandersson för hans öppna och uppmuntrande attityd.
Gläds över: ”Unos oemotståndliga leende. Går inte att undvika att bemöta det”.
Upprörs över: Elakhet och slängda cigarrettfimpar.

Åke Ingerman vill förena två världar – pedagogens och fysikerns. Den som vill diskutera tekniskt lärande eller teknisk bildning kan med förtroende vända sig till honom.

Redan som femåring fick han utstå en hel del skojande om sin sifferbegåvning. Hemma i köket på gården utanför Karlskrona hade ingen tidigare visat sådan räknesäkerhet vid så tidiga år, vare sig inom familjen eller i familjens bekantskapskrets.
”Ja, Åke kommer att bli professor en dag”, skämtades det då om det yngsta barnet av fyra i familjen.
På den vägen är det nu, 30 år senare, för teknologie doktorn och docenten i ämnesdidaktik.

Matematik roligast av allt

Direkt efter Åke Ingermans studentexamen i Karlskrona 1992 väntade ingenjörsutbildning i teknisk fysik på Chalmers tekniska högskola, förstavalet för honom. Studentbetygets femmor gällde ju matematik, fysik, kemi och data så valet kändes ganska lätt. Och matematik var roligast av allt.
Redan som student började Åke Ingerman arbeta extra med att undervisa på Chalmers i de grundläggande matematikkurserna, på flera av ingenjörslinjerna.
Det var då hans intresse för pedagogik och didaktik väcktes. Intresset fick honom att läsa en sommarkurs i ämnet.
- Jag hade upptäckt hur kul det var att undervisa.
En stark irritation hos honom växte samtidigt över den, som han upplevde, dåliga progressionen i kurserna under ingenjörsutbildningen.
- Jag levde på det jag pluggade under mitt första år, under hela studietiden. Det handlade om problemlösning och väldigt lite om helhetsperspektiv eller reflektion.

Hälften fysik, hälften pedagogik

Det var efter ett besök på Chalmers arbetsmarknadsdag - i samband med att examensjobbet var klart - som Åke Ingerman började tänka på akademin också som möjlig framtida arbetsplats.
- Jag var fruktansvärt besviken efter arbetsmarknadsdagen. Jag hittade inget som lockade hos något av företagen som var på plats.
En indirekt kontakt med en matematikdidaktiker väckte tankar på ett fysikdidaktiskt forskningsprojekt. Efter ett antal månader hade han lyckats få till en finansiering för ett avhandlingsprojekt som innebar hälften fysikforskning, hälften pedagogikforskning.
I den egna avhandlingen, framlagd vid Chalmers 2002, kombinerade Åke Ingerman traditionell fysikforskning med de pedagogiska aspekterna av naturvetenskap och teknik (”En resa in i två olika forskningsvärldar, traditionell teoretisk fysikforskning å ena sidan, pedagogisk forskning av klassiskt fenomenografiskt snitt å den andra”).

Sex universitet på sju år

Fram till dess hade han ”trampat runt i kunskapen”. Men i arbetet med avhandlingen bottnade han till slut, hittade en plats där han kunskapsmässigt var helt säker på vad han höll på med.
Två postdoc-perioder, i Sydafrika och Kanada hann han dessutom med mellan 2002 och 2004.
- Jag och min sambo hade bestämt oss för att jobba utomlands en period och jag var lyckosam nog att få medel.
Efter att ha jobbat på Luleå tekniska universitet, Lunds universitet och Chalmers, i tur och ordning som gästlektor, forskare och forskarassistent anställdes han som lektor i ämnesdidaktik vid institutionen för pedagogik och didaktik i april 2007. Hösten 2008 antogs han som docent i ämnesdidaktik. Han har därmed sedan disputationen 2002 arbetat vid sex universitet, när även post-docperioderna räknas med.

Teknisk bildning

I den egna forskningen har han sedan dess utgått från högskolestudenternas möte med ett tekniskt och naturvetenskapligt innehåll.
Åke Ingermans har ett drömscenario:
- På längre sikt är min ambition att etablera en disciplinöverskridande forskningsgrupp inom teknikvetenskapernas didaktik i Göteborg, som lyfter frågor om teknisk bildning, progression inom teknikämnet och elevers erfarande av teknik och teknikämnet. Den bästa basen är nog här på fakulteten även om människor från andra fakulteter och Chalmers också måste finnas med, säger Åke Ingerman, väl medveten om att en sådan miljö värd namnet ännu inte existerar i Sverige.
- Det närmaste är nog Tema Teknik och social förändring i Linköping, men den har inget didaktiskt fokus.

Lärande i naturvetenskap

- Det är ett projekt att etablera teknikdidaktik inom högskolan. Det skulle innebära något kunskapsmässigt komplext inte minst på grund av de kunskapsteoretiska skillnaderna mellan naturvetenskap, teknik och pedagogik.
- Jag är lite konstig med svenska mått mätt. Jag har under sex-sju år samtidigt forskat i fysik och i pedagogik.
Hans röda tråd är undervisning och lärande i naturvetenskap och teknik på högskolan och hur man förhåller sig till det kunskapsområdet inom universitetets alla tre områden, forskning, undervisning och samverkan.
Idag handleder han som en del i forskningen sex doktorander, de flesta inriktade mot naturvetenskaplig och teknisk undervisning i skolan.

Förståelse av nyckelbegrepp

Och i övrigt? Åke Ingerman rotar runt i en hög av papper på ett avlastningsbord i tjänsterummet. Ja, för tillfället arbetar han bland annat parallellt med ett tiotal vetenskapliga manuskript. Han har under de senaste fem åren också varit projektledare för två vetenskapliga projekt som båda finansierats med medel från Vetenskapsrådet. Båda har gällt lärande och undervisning inom högre utbildning.
Inom Fysikpedagogisk forskning inom högre utbildning: en del av fysikämnet, arbetade han brett med lärandemöjligheter i olika pedagogiska situationer, med förståelse av nyckelbegrepp inom universitetets fysik.

Videofilmade fysikstudenter

Det andra projektet handlar om PLinG – Physics Learning in Groups. Projektet försöker tvärvetenskapligt att belysa hur lärande av fysik i grupp fungerar. Forskarna har intervjuat och videofilmat universitetsstudenter i fysik som tre eller fyra i grupp försöker lösa fysikproblem.
Vi träffas i Åke Ingermans tjänsterum - tre trappor upp i Pedagogens B-hus - en junifredag när sommaren gjort reträtt. Vallgraven snett nedanför fönstret glittrar inte alls inbjudande, men Åke Ingerman bär optimistiskt en kortärmad skjorta.
Han pratar fort, omformulerar ofta och låter händerna understryka formuleringarna.
När vi ses väntar han när som helst att den nya boken ”På spaning efter teknisk bildning” (Liber), där han är en av redaktörerna, ska komma från tryckeriet.

Förstå teknikens innebörd

Anslaget i boken är lite uppfordrande: ”Teknikens användning och utveckling angår oss alla och ingen kan helt avsvära sig ansvaret för hur dess förändrade kraft formar vår framtid (….) För egen vinning eller det allmännas bästa – alla tjänar vi på att bättre förstå teknikens villkor, innebörd och konsekvenser också i sammanhang som av tradition betraktas som icke-tekniska”.
- Alla använder i bred mening teknik i många olika former, varje dag hela tiden. Man kan inte säga att man använder sig av teknik frikopplad från andra. Konsumtion är den enklaste formen av teknikanvändning i massproduktionens tidevarv, de flesta människor är ju inte inkopplade i idé- eller prototypstadiet. Tekniken är dessutom strukturerande för våra liv, inte minst genom transportsystemen, elsystemen och kommunikationssystemen.

Samtal om teknik

Åke Ingerman eftersträvar ”samtal” om teknik där människor med olika bakgrund och karaktär måste bjudas in.
- Det finns en föreställning om att tekniken är bra som den är och att det är fel på folks intresse. Det visar på en isolering av tekniska frågeställningar från övriga frågeställningar i samhället. Men om ett samtal kommer till stånd kan skapas förutsättningar för teknisk bildning.
Det finns en föreställning om att tekniken är bra som den är och att det är fel på folks intresseMen vad är då teknisk bildning, menar Åke Ingerman? Jo, teknisk bildning syns i de överväganden vi gör och handlingar vi utför i våra liv i förhållande till teknik av något slag.
- Speciellt intressant tycker jag att det blir när tekniska överväganden tillåts möta moraliska, politiska, ekonomiska och sociala överväganden, säger han.

Kunskaper, engagemang och handling

Hans modell för ett tekniskt bildningsbegrepp har tre grunddimensioner som alla måste finnas närvarande samtidigt och relateras till varandra för att teknisk bildning ska kunna sägas uppstå: kunskaper, engagemang och handling.
- Kunskaperna är fundamentet för teknisk bildning. Engagemanget är motorn och skälet till att förverkliga den tekniska bildningen. Handlingen är själva förverkligandet.
Utvecklingen under de senaste 300 åren – och ännu mer under de senaste 30 åren – har gjort samhället mer tekniskt komplicerat och tekniken mer komplex.
Komplexiteten i kombination med de utökade demokratiska målsättningarna för bland annat teknikutvecklingen gör att skolan på olika sätt förväntas stödja en allmänbildning i teknik.
- Men vad som kan kallas en allmänbildning i teknik är inte självklart när tekniken är så skiftande och människors individuella, kulturella och ekonomiska förutsättningar är så olika, säger Åke Ingerman.

TORSTEN ARPI