Förändrat landskap

070424

”Cent jours” (de hundra dagarna) kallades en period under år 1815 då Napoleon regerade. Under denna period förväntades han uträtta en hel del. Sedan var det kört.

Jag tror inte på devisen ”de hundra dagarna” utan ser ledning och utveckling som en kollektiv process. Däremot måste man som ny hitta en riktning i arbetet. Jag tycker nog att jag börjar kunna identifiera denna och tror att handlingskraften finns där.

Den nya regeringen visar handlingskraft. Oavsett vad man tycker om de beslutar som nu fattas står det klart att fakultetens verksamhet kommer att påverkas på en mängd olika sätt. Beslutet om nedläggning av Arbetslivsinstitutet skedde redan i höstas. I mitten av april kom beslut om ett samlat program – ”Lärarlyftet – för lärares fortbildning och forskarutbildning. Beslut om förändrad lärarutbildning och rektorsutbildning ligger redan i pipe-line. Men regeringen förbereder också omfattande förändring av styrningen av universitets- och högskolesektorn.

Statens resursutredare Dan Brändström har ett uppdrag att föreslå en ny modell för i första hand statens forskningsfinansiering, men också styrningen av och ersättningen för den grundläggande utbildningen. Brändströms tankar om ett samlat ”universitetsanslag” till lärosätena och att statens styrning mot vetenskapsområden ska överges passar nog regeringen väl.

Förändrad statlig styrning=förändrat uppdrag

En förändrad statlig styrning av vår verksamhet kan medföra att den nu gällande fakultetsstrukturen löses upp. Under decennier har kritik riktats mot att strukturen i sig är konserverande och inte främjar dynamik och utveckling. Det fordras ingen förändring av högskolelagen eftersom man inte behöver ha fakulteter – däremot fodras fakultetsnämnder. Förändrad statlig styrning medför således ett förändrat uppdrag för fakultetsnämnden.

För min egen del som dekan ser jag fram emot ett samlat universitetsanslag där medel kommer i en samlad pott för forskning, forskarutbildning, grundutbildning, samverkansuppgiften och den ”fjärde uppgiften” (den egna självförvaltningen). Det underlättar samverkan mellan till exempel forskning och grundutbildning om man inte behöver öronmärka varenda krona. Vi skulle då kunna samordna våra olika kompetenser och forskningsintressen utifrån en organisk princip. Detta får på sikt sannolikt konsekvenser för hur vi idag organiserar oss såväl mellan som inom våra tre institutioner. Ett förändrat styrsystem öppnar inte bara för interdisciplinärt samspel utan också för samspel över fakultetsgränserna. Och det gäller för all vår verksamhet.

Den nya regeringen talade redan inför valet i höstas om att för universitetssektorns del skall kvalitet gälla i stället för volymtillväxt. Detta motto har också framförts i såväl höstens budget som i den nyligen framlagda budgeten. Vi lär med andra ord få färre studenter men behålla våra resurser. Låter näst intill orimligt men vi får väl se om ett tag vad löftet resulterar i.

När väl medlen för grundutbildning hamnar vid universitet skall dessa fördelas till ett drygt dussintal utbildningsområden utifrån ett prislappssystem. På olika sätt manipuleras detta system – det gäller ju att få så bra betalt som möjligt för sina studenter. En tanke som nu skisseras är att denna styrning överges och ersätts med en lägstanivå per helårsstudent om preliminärt 60 000 kr. För UFNs del skulle det innebära en kraftig förstärkning i förhållande till vad vi erhåller idag.

Internt betyder regeringens olika beslut att landskapet håller på att förändras. Vid vår fakultet har ett omfattande arbete pågått – och pågår – vad det gäller att utveckla strategiska planer. Frågan är om förändringen av landskapet svarar mot dessa planer. En sak vet jag dock efter 100 dagar som dekan är det är att vi har en fakultet som kommer klara det mesta. Det känns tryggt i dessa tider när det blåser från olika håll.

Mikael Alexandersson
Dekan Utbildningsvetenskapliga fakulteten