Demonisering pågår

080417

Aktuella retoriska utspel om skola och lärarutbildning kan verka spontana och i stunden formulerade av såväl politiker som massmediala aktörer. Men som jag ser det är de i grunden en rörelse som har ett gemensamt intresse: att lägga grunden till en ny utbildningspolitisk syn som bygger på nykonservativa ideal.

I en ingående analys av retoriken kring lärarutbildningen under rubriken The Global assault on teaching, teachers and their unions, stories for resistance (2008) beskriver den amerikanska forskaren Mary Compton det globala angreppet på lärarutbildningar och skola. Stigmatisering och demonisering av lärarutbildning är således inget isolerat svenskt fenomen.

Globalt angrepp på lärarutbildningar och skola

Under april redovisade Högskoleverket en omfattande och mycket väl genomförd utvärdering av den svenska lärarutbildningen. På liknande sätt som vid utvärderingen 2003 var såväl presskonferensen som pressreleasen starkt färgade. Det gällde att lyfta fram enskilda negativa resultat på ett sådant sätt att utbildningen som helhet framtonade som katastrofal. Både 2003 och nu 2008 var huvudintrycket i utvärderingen i själva verket ganska positivt.

Dagspressen valde istället att gå till frontalangrepp på lärarutbildningen för att skapa en negativ bild med budskapet att ”lärarutbildningen håller inte måttet som högskoleutbildning och att lärosätena riskerar att förlora examensrätten”. Också i Göteborgs-Posten (GP) ekade den negativa kritiken som förmedlades via pressreleasen. Det faktum att lärarutbildningen vid Göteborgs universitet skattades som en av landets bästa omnämndes över huvud taget inte av GP. I stället väljer man att i en enda mening kommentera lärarutbildningen vid Göteborgs universitet. GP skriver den 9 april: ”Göteborg tillhör de lärosäten som får godkänt av Högskoleverket”.

Anständigt visa på komplexitet

Men GP nöjer sig inte med detta. Samtidigt med att utvärderingen återges redovisas ett allvarligt misstag som Göteborgs universitet bär ansvar för. En grupp lärarstudenter har under olyckliga omständigheter blivit felinformerade om vilken slags anställning deras examen leder till. För läsaren blir det svårt att hålla isär den nationella utvärderingen och det lokala misstaget. Det går inte att ta miste på avsikten; det gäller att demonisera lärarutbildningen på samma sätt som nu sker med den svenska skolan. Med alla tänkbara medel skall läsaren se lärarutbildningen som en miserabel konstruktion och hopplös utbildning. Frågan är vad detta är uttryck för? Ett anständighetskrav är att visa på en komplexitet både vad det gäller positiva och negativa sidor. Den etiken tycks dock inte gälla för GP.

Finns det något samband mellan omyndighetsförklarandet av pedagogiska forskare (se GP:s kultursida 6 april), DN-debatten i vintras om kränkningar på dåvarande Lärarhögskolan i Stockholm, Göteborgs-Postens utspel och den nu pågående omstruktureringen av svensk skola och lärarutbildning? Jag tycker mig kunna skönja en ideologisk hållning som svarar mot nykonservativa utbildningsideal. I den utbildningspolitiska retoriken saknas en framåtblickande vilja, en vilja som ligger i utbildningens natur.

Visst har lärarutbildningen vissa problem. Men går det inte att rehabilitera lärarutbildningen utan att tillintetgöra den först? En del av de problem den senaste lärarutbildningsutvärderingen sätter fingret på är av reformkaraktär och kan endast lösas genom strukturella förändringar. Här har den nu verksamma lärarutbildningsutredningen ett stort ansvar att presentera konstruktiva förslag. Vissa problem handlar också om kompetens, styrning men också resurser på den lokala nivån. Göteborgs universitet arbetar mycket målmedvetet med att utveckla kvaliteten i kanske en av de viktigaste högskoleutbildningarna. För att kunna lyckas med detta fordras ett politiskt och samhälleligt stöd. Snarare än den demoniseringsprocess som GP tycks medverka i.

Mikael Alexandersson
Dekan vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet