Antingen eller? Eller både och?

070927

En tidig höststorm blåste över Sverige när Högskoleverkets nya chef, Anders Flodström, för en dryg månad sedan framförde att dagens 14 universitet borde bli fem. Det skulle vara ett organisatoriskt sätt att öka slagkraften, menar vår nye chef.

Enligt Flodström behöver Sverige universitet i framtiden som kan tävla med de bästa i Kina och USA, med andra ord kunna hävda sig i den internationella konkurrensen. Samarbete mellan universiteten och den breda forskning som finns vid dessa räcker inte. Snarare bör vi, enligt Flodström, satsa på spetsen.

Vad får denna tankefigur för konsekvenser för forskningsuppdraget vid vår fakultet, dvs. UFN? På ett plan har Flodström rätt; vår verksamhet kommer att jämföras internationellt och därmed utgöra en viktig del av Göteborgs universitets renommé och attraktivitet vad det gäller både forskning och grundutbildning. Det är trots allt delarna i helheten som ger helheten dess värde. Ska vi då välja spets och ”excellens” framför bredd och mera allmänt hållna forskningsområden? Med andra ord; ska vi sträva efter att bli en ”elitfakultet”? Sanningen att säga är vi på sätt och vis redan det; Institutionen för pedagogik och didaktik vid fakulteten har under flera år varit den institution i landet som fått mest pengar från Vetenskapsrådet.

Men vad händer om generaldirektören för Vetenskapsrådet, Pär Omlings, tanke om att Vetenskapsrådet börjar dela ut pengar också till utländska forskargrupper förverkligas? Det är en nyhet som kom en dryg månad (23 september) efter Flodströms utspel. Omling menar att svenska forskare borde slåss med sina europeiska kolleger om Vetenskapsrådets tre och en halv miljard per år. Vi förväntas inte bara vara framgångsrika i Sverige utan också i den internationella konkurrensen. Detta ställer stora krav på oss. Vi måste därför våga investera för att kunna klara den utveckling som både Flodström och Omling pläderar för. Även om deras utspel inte slår igenom till fullo är det mycket som pekar mot att regeringen till vissa delar kommer att driva denna linje i den kommande forskningspolitiska propositionen. Det är denna propp som under ett antal kommer att reglera mycket av forskningsvardagen vid fakulteten.

Spets framför bredd?

Prodekan Inga Wernersson och jag har nyligen lämnat in ett remissvar avseende fakultetens tankar kring hur forsknings- och utbildningsuppdraget ska organiseras i en snar framtid vid vår fakultet. Tankarna är väl förankrade i fakultetsnämnden och presenteras under oktober i fakultetens Strategiska dokument. Vårt remissvar utgör en del i Göteborgs universitets remissvar till regeringen vad det gäller underlag till den kommande forskningspolitiska proposition. I fakultetens beskrivning framför vi bland annat att det är nödvändigt att arbeta med organisering av forskningsuppdraget efter flera principer. En princip handlar om att just utveckla starka forskningsmiljöer som kan vara framgångsrika i konkurrensen om externa forskningsmedel också internationellt. Det som ligger till grund för miljöerna är att de byggs upp kring innehållsliga principer och utvecklas organiskt. I denna typ av miljöer skall finnas stort utrymme för utveckling av grundforskning av högsta kvalitet. Dessa miljöer fordrar professors- och docentkompetenta forskningsledare, filosofie doktorer, post-docs och doktorander; tilldelning av externa forskningsmedel; internationella nätverk och internationellt forskningssamarbete, internationell publicering men också samspel mellan grundutbildning, forskarutbildning och forskningsmiljön.

En annan princip är att det också behövs en ”bred och tillgänglig” forskningsmiljö som bland annat kan tillgodose nationella eller lokala forskningsbehov som inte nödvändigtvis måste vara internationellt gångbara. Inom en sådan miljö skall finnas utrymme för såväl ”forskarstyrda” forskningsprojekt, som olika typer av uppdrag, utredningar och utvärderingar. Den skall också göra det möjligt för fakultetens samtliga lärare att underhålla och utveckla sin forskningskompetens, vilket är väsentligt bl a för att kravet på forskningsanknytning av grundutbildningen skall kunna uppfyllas. Mellan dessa olika typer av miljöer skall utbyte ske. Exempelvis bör forskarutbildningen ha en central funktion här.

Under de kommande åren kommer fakulteten eventuellt att profilera utbildningsuppdraget enligt en organisationsform som innebär innehållsligt sammanhållna miljöer som svarar för såväl utbildning och forskning som samverkansuppgiften. Vi tänker oss här två modeller: Den ena modellen utgörs av de internationellt starka forskningsmiljöerna. Inom dessa utvecklas ett riktat utbud av program och kurser som är väl avgränsade inom forskningsmiljöernas tematik. Kurser/program på grundnivå skall följas upp av masterprogram och forskarutbildningar/forskarskolor. Den andra modellen har som bas en bredare och tillgängligare forskningsmiljö. Till skillnad från den första modellen är utbildningarna på alla nivåer, även forskarutbildningen/forskarskolorna, bredare och mera övergripande.

Genom att arbeta med två modeller kan balans skapas mellan två olika, i värsta fall konflikterande, behov vid fakulteten. Att å ena sidan bidra till att GU blir ett ledande europeiskt forskningsuniversitet och å andra sidan uppfylla kraven på regional utveckling och det samhälleliga bildningsuppdraget. Det handlar med andra ord inte om ”antingen eller” utan om ”både och”!

Mikael Alexandersson
Dekanus Utbildningsvetenskapliga fakulteten